Alexundra Kakansson

Åååååh, igår var jag på twinight tillsammans med Saga. Filmen var superbra, tyckte vi!

 

Här är en av låtarna i soundtracket som jag gillar hihihi. Green Day hade ju också med en låt som var fetbra! The Forgotten heter den, finns på spottan. Ok Spotify.

 

 

 

 

Jahapp, nu nu är alltså Twilight-delen av mitt liv över. Det känns lite sorgligt! I sjuan-åttan var jag och mina kompisar nästan besatta av böckerna, vi gick i korridorerna på sörbergeskolan med näsan i varsin och diskuterade vem som var hetast: Edward eller Jacob?  (Team Edward såklart!) Vi laddade ner soundtracket till filmen och lyssnade på det istället för att jobba matte. Vi såg Twilight om och om igen hemma hos Saga, och när New Moon kom gick vi ett stort gäng (som jag minns det) på Twinight (midnattsvisningen) för första gången. Efter New Moon började intresset avta, vi var inte längre lika besatta och hittade (som tur var) andra intressen. Fast vi gick såklart ändå på Twinight igen det året Eclipse kom, men när Breaking Dawn del 1 kom var det bara jag och Saga som fortfarande var tillräckligt intresserade för att köpa dyra biljetter till Twinight. Där såg vi alla filmerna igen på bio, med lite andra ögon än fyra år tidigare. Vi skrattade åt Kristen Stewarts skådespeleri och åt fansen i publiken som skrek när Jacob slet av sig tröjan gång på gång. 

 

Igår såg vi Twilight för sista gången på bio, jag och Saga. Tråkigt nog visade de bara de två sista filmerna, och jag insåg att jag faktiskt inte sett Breaking Dawn del 1 en enda gång sedan premiären förra året. Twilight-nörd-delen av våra liv är defenitivt över, och väldigt passande avslutades den samtidigt som vi alla fyller 18. Jag tror att när jag ser på filmerna igen om 20 år kommer jag bli EXTREMT nostalgisk och tänka på min tonår. För Twilight nästan ÄR min tonår, och det har varit så himla kul. TACK TWILIGHT FÖR ATT DU FÖRGYLLT MIN TID SOM TONÅRING. 

 

Och med denna djupa text säger jag godnatt för ikväll, sov gott (och dröm om Edward, hihihihi)!